Ångest
Igår var philip här hela dagen då vi firade Kristofer, som fyller 20 idag! Grattis älskande storebroder!:D vid 17.30 skjutsade han mig och Malin till moholm där vi hade fotbollsmöte om framtiden.
Jag är så "delad". Jag vill verkligen inte sluta fotboll, att jag ens tänkt den tanken ger mig tårar i ögonen. Det har varit en så stor del av mitt liv i 13 år. Men om jag ska spela, då vill jag spela för att utvecklas som spelare. Jag skiter i om vi förlorar alla matcher, men jag vill utvecklas och bli bättre. Förra året så kändes det som att inget hände, att man nästan blev sämre ju mer man tränade. Och jag tänker inte byta klubb, för de valen jag har är då ulvåker eller töreboda och jag känner verkligen inte för det, inte de närmaste åren iaf.
Vi får väl se vad som händer..
