Brumbrumbuss

Åh jag har så mycket jag vill skriva och berätta för er men jag orkar inte... Heheh, lat.
Måste bara berätta om. Bussresan hem idag. Gud det var så sjukt. Har ni varit med om stunder då ni verkligen inte vill skratta men det är helt omöjligt att sluta? Så var det för mig och Fanny. Shit asså, jag satt och lipade. Jag koncentrerade mig som fan för att inte skratta men så kände jag Fannys blick och då gick det bara inte. Och grejen är att det va inte ens en rolig grej? Fast jo...
Det började med att bussen "hoppade" upp och ner när vi åkte iväg och då skrattade vi lite för det va ju kul. Men sen hoppade den så varje gång bussen saktade ner... (Ska tillägga att jag var väldigt kissenödig också) sen när bussen väl var uppe i fart så lät det som ett jetplan. Alltså jättehögt! Vi kunde inte prata med varann och man hörde inte musiken i hörlurarna osv. Haha, det var iaf sjukt kul... Jag skrattar bara jag tänker på det...
Här är en bild som alltid gör mig glad, så jävla klockren!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback